- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
192

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

192

Den makt Teodorik på Romas rösen

Sökt grunda snart den unga tiden slök
Belisar afslog stolt vår bjudna krona.

Ej han, nej! ödet; — det kan aldrig skona.

Dock ej i feg förtviflan här jag klagar.
Det kan ej Tejas: han är göt och kung.
Ej grekers slafhop lyktar våra dagar,
Men ödets järnhand hvilar på oss tung.
Den var det, som Totilas krafter bräckte,
Som sist med Narses hoppets gnista släckte.

Hvad båtar män’skan djärft mot ödet strida.
Vi alt försökt, hvad blott försökas kan.
Men öfver ödets dom vi icke kvida;
Jag själf, mitt folk skall falla som en man.
Stolt våra fäder buro segersången.
Stolt sönerna nu bäre — undergången.

Ty som ett ädelt arf från hjältefäder
Ifrån vårt urhem, högt bland nordens fjäll
Vi fått en tro som mannahjärtat gläder
Ännu när liden är hans lyckas kväll:
Fast kämpen stupar själf för bistra öden
Hans ära lefver, segrande på döden.

Ja! fast vi falla, faller ej vårt minne,
Det tjusande i sekel täljer än

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0200.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free