Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Glad han åter lyfte vingen, bort när vintern drog
Sökte upp sin älsklingsblomma långt i nordanskog.
Där han satte sig på grenen, kvittrande sin sång,
Sjöng hur han i solig söder trånat vintern lång,
Bar den hulda se’n till tecken på sitt hjärtas tro,
Gömdt i näbb ett frö till fager ros från Jericho.
Låt den rosen, sjöng han, blomma opp i nordens
; vår;
Vid min hvita liljas sida snart hon fager står,
Vittnande att aldrig svikes trofast kärleks lön,
Vittnande att ädel trängtan får dock sist sin lön.
Sången tystnar, trubaduren kastar kappan af,
Fjäderhatt och yfvig mantel, lyra, pilgrimsstaf.
Hög han står i stålblank rustning, breder ut sin
arm:
Ädla, trogna hjärta hvila vid din makes barm!
Jag har värnat hälga grafven, stridt i korsets
strid,
Nu får kristen pilgrim bedja där sin bön i frid.
Huldrikt Herran har mig skyddat, han, hvars glaf
jag fört
Varsamt faran själf vid kämpen för det ädla rört.
Gläds, min hvita hjärtelilja, vintern den var lång;
Men den flytt och våren kommit med sin kärleks
S
sang.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
