- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
229

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Där ligger stelnad den ynglings hand,
Som då stormän sveko sitt fosterland,
Grep svärdet att manligen strida.

Och därför ej nu kring Stures bår
En sörjande riddareskara står,
Ej riksråd hans likvakt rida.
Med yksa på akseln, i vadmalet grå
Blott Sveriges bonde syns sorgsen gå.
Omätelig är hans kvida.

Prelater ej signa i präktig skrud
Det kallmade stoft åt rättfärdig Gud.
Från den bannlyste veko de vida,
Men folkets bön kring sin höfdings bår
En och omätlig mot himlen går,
Det svalkar i skärselds kvida.

Med purpurtäcken ej höljs hans bår.
Dess purpur flödar ur blodiga sår.
Det skimrar i snön så vida.
Och blänka ej smycken, så strömmar varm
Mång” tusendes tår på hans sargade barm.
Det lisar i dödens kvida.

Själf Herran tändt i hans likgemak
De tusende lampor i högblått tak,
O! hur de blicka nu blida.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free