Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Hvar ären J prisade skalder,
Som hänrykte sjungit hans lof?
Hvar män med de lysande namnen,
Som bländat en värld 1 hans hof?
Hvar ären i präster som hviskat
Bigottaste konungen tröst?
Hvar dröjer den fromma väninnan,
Som vårdat som maka hans höst?
Bort, bort ha de alla försvunnit.
Så ensam är konungen kvar,
Ej ensam! en här af gestalter
Han tycker, till sällskap han har.
Hans store marskalkar? — Dem gömmer
I glans Invalidernas Döme.
Hans lycka och ära? — de flyktat
Som blomdoft, som fiyktig aröme.
Men ändtligen fri från Bastiljen,
Där skymtar mång” ädel gestalt,
Mång” son af loyalaste folket,
Som trampades, skändades, svalt,
När konungens sköna mätresser
Vildt strödde för vinden hans gull,
Som blödt på all världenes slagfält
För fåfängans, nyckernas skull.
Hvad blodige männer där irra,
Hvad jungfrur med utslaget hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
