Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
275
Ni vet, godt folk, örn trifs just ej på ö,
På höjder vill han lefva, vill han dö.
Som bliksten slog Han åter bland oss ned.
Bourbonen flydde, efter vanlig sed.
Och världens herrar, hvilkas makt han tog,
De räddes mannen, som arméer slog
Men vi, vi följde honom gladt igen.
Först lyckan log, sist svek hon gammal vän.
Men var hon kvinna ock, han hade män.
Han hade fört oss sist till Waterloo.
Där blef det hett af f—n, det må ni tro.
Bykslöse skottar, tyskars köpta led
Vi mäjade som strå till marken ned.
Hur glad han satt i lilla rocken grå
På hvita springarn, rop’te till oss så:
»,Comment, mes braves; Grognarder, da’n är vår.
Nu Wellington med soln på flykten går.
Och sen! Grouchy där ren i skogen står."
Men ej Grouchy, tvärtom, det Blächer var,
Han, Preussarn som åt ovän hjälpen bar,
Men undergång åt oss. Förrn dagen grytt,
La Grande armée besegrats eller flytt.
Och kejsarn själf tvangs strömmen följa åt,
På nattens, jagtens, flygtens, fasans str åt.
Dock Frankrikes gloire blef kvar igen
I skepnad af en skara tappre män.
Cambronne med gamla gardet dröjde än.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
