Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du bondefar ifrån Ardennerskog,
Väl där ditt liftag du med björnen tog.
I mor, väl någongång så ängsligt satt
Vid älskad sjuklings bädd i dyster natt,
Då kännen ni förutan ord så väl
Den vilda sorg, som griper krigarns själ,
När alt han måste bjuda sitt farväl.
Men gör ni det, då fattar ni också,
Hur han likväl orubblig kvar kan stå
Uppå sin post och stupa fritt och gladt
I storm, i strid, 1 fasa, död och natt,
O, fosterland! som du, i makt och glans
Ej stoltare ett land på jord då fanns.
Men Han, vår far, vår kejsare vår Gud,
Han skapt dem, därför följde vi hans bud,
Ty Frankrike var dock hans hjärtas brud.
Och därför kvar, fast utan tröst och hopp
Vi stodo där, hans sista bästa tropp.
Ej grann var rocken, stänkt af krut och blod!
Den höljde dock ett bröst med mannamod.
Ren hvitnad hjässa björnskinns mössan bar,
Men stelnad arm höll än geväret kvar.
Ej var den striden där vårt lärospån.
Ren vid Arcöle vi hört kanonens dån.
Så lärde vi att trotsa död och hån.
Det brusande ikring oss; stormen tjöt
Sin vilda sång och krigets åska röt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
