Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vo
NI
NN
Brabanterslätten slipprig låg i blod.
Framför oss Wellington och döden stod
I ändlös front, bakom låg mur af lik
Och långt i fjärran ljöd ett jämmerskrik
Ifrån la Grande armée i flyktens natt
Och preussiske ulaners vilda skratt.
Kall i carréen Cambronne på trumman satt.
En engelsk general, han var ej feg,
Nu fram för gamla gardet trotsigt steg
Och skrek med hånfullt hat i min och ton:
Alt ni förlorat, vill ni ha pardon?
Gif Er, vi vunnit, striden den är slut".
Då skrek Cambronne sitt svar: Guds död, vet hut!
Det gamla gardet ger sig ej, det dör."
Om trotsigt ljöd i tusenstämmig kör
Ur grå mustascher straks: ,,Vive Pempereur!’’
En blikst! Som om det rämnat himlens hvalf
För tusentals kanonskott marken skalf
Och sopad ren var platsen där det stått
Det gamla Gardet; Ack! men några blott
Ej fingo följa åt sin hjältetropp.
Väl föll jag ock, men måste vakna opp
På lasarettet, där i feberbrand
Jag låg med skjutet knä och stympad hand,
När Han stred slut sin strid i eget land.
Ja, ja, så var den sagan slut minsann.
Ej Vancien regime jag tjäna kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
