Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Hur kala våra klippor, hur kulna våra skär,
Vi vinterns söner, svårt vi ha att brinna,
Men se! hon kom med solsken, hon kom så skön
och skär,
En enkel, varm och fager nordisk kvinna,
Med ljufvaste behagen, som hjärtan tjusa kan,
Med godhet, hvilken redan millioners hjärtan vann,
Med alt, som Danmark gladts hos Dagmar finna.
Ej blott Sköldungadottern, lyft på Varägerstol
Hon var, men Dagmar främst med blickar blida
Och därför spred hon solsken omkring den kulna pol
Och därför gick dess namn kring bygder vida.
Än aldrig en furstinna så Finlands kärlek vann,
För Dagmar, Dagmar ensam så svensk som finne
brann,
I kärlek enad vid sin dottning frida
Men är hon äfven allas och Finlands furstemor,
Så är hon »år i dubbel mening vorden.
Ty syskonspråk och sinne på Dagmars läppar bor,
Den danadotter af det gamla norden.
Och därför vikingvakten på Finlands svenska strand,
Den egner främst af alla åt Dagmar sångens brand
Men fritt de ljude, enkla krigarorden:
Furstinna, hjältedotter af fri och väldig nord,
Dess frie söner hylla dig i sången,
För frihet, fädra minnen vi slåss på Finlands jord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
