Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
318
Välja dig till rosenflicka enligt seden i vår bygd,
Femtonårig, fager jungfru, drottning i behag och
dygd.
Nigande de fagra fickor till sin plats i ledet gå,
Men den gamle patern vördig för sitt skriftebarn
ses stå.
Och han talar, blid i blicken: unga, ädla mänskoros,
Lifvet är ej idel solsken, vår och blomning fly sin
kos.
Vinter stundar, sång och jubel tyna bort med
bruten röst
Och de fagra rosor alla vissna i den kulna höst.
Alt, som blommar, dömts att falna, alt, som lefver,
dömts till död,
Men en eternell jag känner, evigt frisk och rosenröd.
Det är hjärtats hälga oskuld, hon som himlen
stammar från,
Hon som jordisk jungfru signat till att föda själf
Guds son;
Dotter, denna ros bevara, när de andra vissnat ut
Och den skall ditt hjärta glädja, styrka alt till lif-
vets slut.
Så han talar. För den fromme fager jungfru stilla
står.
Klar en tår i mörka ögat skimrar under silkeshår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
