- Project Runeberg -  Dikt och Drapa /
339

(1882) Author: Emil Wichmann
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3

Mitt modersmål.

ag dömdes ensam gå i lifvets larm,

Och ensam har jag känt dess fröjd och smärta,
Och därför blef jag vild och mörk och arm

På blida känslor, frusna i min barm

Och kallt och stolt det slog mitt unga hjärta.

Jag knappast bilden af min moder har.
Hon togs mig från då gostens barnasinne
Ej visste sörja än hvad döden bar,

Men bleka skugga från min barndoms dar,
Ett arf du skänkt din son ändå, ett minne.

Det är det språk, som först du lärde mig
Min sorg, min fröjd att på dess toner stamma.
Det blef mitt vapen uti lifvets krig,

Det blef min kärlek uppå lifvets stig,
Den glöd från hvilken mina toner flamma.

På det jag jublat alt som här mig gladt,
På det jag suckat alt som gjort min smärta,
På detta vann jag ock min kunskaps skatt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:04:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/diktdrapa/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free