Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEFJJADSTECKNING. 23
diktcykeln »Fåglarne», utgifven 1852, med
tillägnan till Runeberg. Den en gång så
inåtvände och känslofulle skalden visar sig här
såsom en konstnär med vaket Öga och fin
iakttagelseförmåga för den yttre naturen. Många
af dessa dikter äro redan genom sin målande
versbyggnad verkliga konstverk; öfver dem alla
hvilar en frisk naturstämning, som gör dem väl
förtjänta af den benämning »Vårsånger», som
skalden själf gifvit dem. — Prins Gustafs död
(1852) gaf honom anledning till en minnessång
och ett minnestal, hvilka gåfvo ett ädelt och
konstnärligt uttryck åt nationens sorg vid
»ungdomsfurstens» tidiga bortgång. »Epilogen vid
magisterpromotionen 1857», de ofvannämnda
dikterna vid svenska akademiens högtidsdagar,
festkantater vid nationella högtider och de
tillfällighetsdikter och »bilder af hädangångna»,
söm skalden då och då offentliggjorde, visade
äfven på ett lysande sätt, att hans poetiska
åder ej sinat.
Skärast måhända ljödo de dämpade tonerna
från hans strängaspel, då han efter sin ömt
älskade hustrus bortgång (1866) strödde sina
»Blad på Disas graf» — vemodigt rörande
utbrott af en djup och innerlig smärta, med
konstnärlig hand formade till helgjutna bilder. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
