Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÖSTER UR SKOGEN. 57
Och så hon tycktes säga: »hvar är väl nu
det folk,
som stod som jag, när stormen tjöt om hösten?
Själf en förstenad saga, en grånad forntids
tolk,
jag spörjer: hvar finns jag i mannabrösten?
ty hvar är nu den trohet, som aldrig växlar
färg?
och hvar finns nu det allvar, som håller ut
som berg?»
Och med en suck här tystnade nu rösten.
Jag skyndade från klippan, då kom jag till
en ek;
men från dess grenar susade de orden:
»har sekeltrygga kronan nu blifvit vindens
lek?
är gamla stammen utan kärna vorden?
De skrämda aspar darra uppå sin lösa rot:
jag står, som fordom, upprätt och ler ut
viggens hot.
men ensam blir jag mer och mer i norden.»
Nu såg jag tvenne bokar, de höllo omhvarann.
de växt tillhopa från sin ungdoms tider:
»du ser vår ljufva endräkt — så ropte de
mig an —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
