Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 DEN GAMLE KUNGEN.
och bägges kärlek blef hans lön;
då fanns en känsla blott,
blott en, i fiskarns torp vid sjön,
som i den rikes slott.
Själf, mätt på blodigt strids-beröm,
han sådde fridens väl,
och Henriks bild, hans barndomsdröm,
stod åter för hans själ.
Ät allt sin blick, sitt hägn han gaf,
en far för hög och låg:
från östersjö till västerhaf
skar kölen nyledd våg.
Och brända städer stego opp
på nytt ur askans glöd.
och odlarns sista frusna hopp
han åter blomma bjöd.
Så satt han, frejdad, långa år:
nu sjunker solen ner,
och gamle kungens gråa hår
de glesna mer och mer.
Hans vänner — glesna de också?
Därom ett prat gick ut.
De rätta, många eller få,
de stå dock kvar till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
