Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mänskan, mellan jord och himmel dragen,
ömsom nöjets, ömsom mödans slaf,
följer tanklös timmarna af dagen;
men den sista slår, hon räknar slagen,
räknar stegen närmare sin graf.
Och hon ser uppöfver sig, — där tåga
nya världar fram för hennes syn:
allvar bor i deras bleka låga,
mången aning vaknar, mången fråga
till de gyllne vandrarne i skyn.
Själens vingar stoftet af sig skaka,
solblind förr, hon börjar nu att se:
oss blir ljuft med våra minnen vaka,
dagens bilder kalla vi tillbaka,
lefva om dess fröjder och dess ve.
Så oss helig blir ock denna stunden,
minnets timma, som ännu är vår.
Halfva seklet snart har slutat randen:
o hur fort till timme blir sekunden,
o hur fort bli timmarna till år!
Har du sett på bäcken, hur han silar
sina droppar genom gräsets famn;
men till flod han växer ut och ilar
hejdlös fram; du ser, han aldrig hvilar,
förrn han funnit hvad han sökt — sin hamn.
Böttiger, Valda dikter. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
