- Project Runeberg -  Valda dikter /
119

(1895) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Soldyrkaren.

Jag dyrkar solen, men ej den lilla,

kring hvilken vårt sandkorn kretsar så brådt.

Hon själf har ej ro, kan ej bida stilla,

hon är ju en lysande stjärna blott.

Jag vet, att det finns många hundra tusen

af sådana solar, som den vi se;

men åt ingen af dem, de lånade ljusen,

det faller mig in att min dyrkan ge,

och ej åt de bleknade himmelsrosor,

som trängas om rummet på töcknig stig,

de af stjärnor krälande nebulosor,

där hvarje prick är en sol för sig.

Det finns en någon bakom dem alla,

en solarnas sol, en systemernas drott,

och honom allena jag vill åkalla,

blott honom jag vill till fota falla:

allt lif har af honom en stråle fått.

Han skänker elden, han skickar värmen
till eder alla, I rullande klot!
I honom I lefven, kring honom I svärmen,
hans lagar I lyden förutan knöt.
Millioner gnistrande stjärnkristaller
med månar, som tusende sekler glänst,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterbot/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free