Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 I AFSKEDETS STUND.
Vi äro evigt skilda åt, vi två,
två lågor, som på hvar sitt altar brinna;
men låt mig evigt älska dig ändå,
dig lika älskvärd låt mig evigt finna.
I afskedets stund.
Tänk någon gång på den, hvars hjärta
gömmer
din änglabild så troget inom sig,
på den, som ofta hela världen glömmer
att blott i stillhet tänka få på dig!
Tänk någon gång, när du en blomma plockar,
på den, hvars lif af dig sin blomning har,
som evigt minns de rika, ljusa lockar
och evigt minns ditt blåa ögonpar!
Tänk någon gång, när dagens sol sig sänker
och fiskarn sakta gungar hem från sjön,
på den, som evigt, evigt på dig tänker
och ber för dig till Gud så mången bön!
Tänk någon gång, när nattens klara stjärna
en hälsning vinkar ifrån fästet blå,
på den, hvars tanke flyr till dig så gärna!
Nej, glöm mig du! —jag minns nog dig ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
