Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När världar först sin form af honom fingo,
men kvar på djupet låg ett mörker svart,
de första orden från hans läppar gingo,
han sade: »varde ljus!» — och ljus det vardt.
Och hvar sig sedan åter lade töcknen,
ett ord af honom — och de flydde brådt.
Han talte se’n till Moses uti öknen,
det var i eld, det var i lågor blott;
han sände ut de väldiga profeter,
men ännu mer! han sände ut sin son.
Hans ord består i alla evigheter
och ingen tar en bokstaf därifrån.
Man kan det tyda falskt, kan det förvränga,
man kan det häda på en syndig jord.
Men ingen kan det inom murar stänga,
det evigt fria, heliga Guds ord.
Det är han själf, som i det ordet talar
med lagens åska; men det är ock han,
som där med »Ijufligt budskap» oss hugsvalar,
som ensam frälsa och förlåta kan.
Från Sinai han syndaren förskräcker,
men när han ser hans ånger och hans tro,
från korsets stam sin famn han honom räcker,
och säger: »kom, att i min himmel bo!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
