Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 ANNA MARIA LENNGREN.
Och hennes skämt! Hur skarp och dock ej
bitter,
hon gisslar hvarje dårskap ystert glad;
men hon är kvinna än, då saltet spritter,
ty på satirens udd en gratie sitter
och läker hvarje sår med friska rosenblad.
Hur mycken storhet bor ej i det lilla,
det enkla, sanna! — Sök hvarhelst du vill;
finns här en bild, som smaken ej skall gilla?
Han är ej gjord, han lefver, han är till.
Och hennes färger — huru skilda alla
från smink och prål, men lif är där och glans;
om de ej glöda, äro de ej kalla,
och aldrig pennan doppad var i galla,
dess spets är skuren hvass, men styrd af
vettets sans.
Sök öfverallt i konstens vida rike,
i diktens alla rosengårdar sök,
du skall, du kan ej finna hennes like,
ej en parnass, med trappor från ett — kök;
ej en naturdikt så af snillet ansad,
satir, idyll och fabel på en gång;
så lätt, så djup, så lekande, så sansad;
ej en skaldinna, rädd att bli bekransad
och skygg för världens blick som för sin
egen sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
