Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANNA MARIA LENNGREN. 277
Än hördens högfärd speglad i »Juliana»,
än barnets oskuld uti »Nellys» gråt.
Hvar gäck, som dansar fram på lifvets bana,
hvart själens lyte, och hvar modets vana,
för alla ligger här ett koger i försåt.
Så väckte Hogarth förr sin tid ur dvalan,
när han dess trogna teckning lade fram
och penseln genomlopp den vida skalan
från nöjets yrsel ner till brott och skam.
Med lika kraft, men mera nordiskt tycke,
skaldinnans genius är alltjämt tillreds;
men på sitt änne bär han diktens smycke,
och hvarje tidsbild blir ett mästerstycke,
och väpnad är hans hand med epigrammets
spets.
I tidens öga ser han minsta grandet,
men bäst han skjuter af ett epigram,
idyllen kommer med sin frid på landet,
eklogen nalkas med de hvita lamm,
och fabeln ger en själ, en röst åt djuren,
och allt får nu dramatiskt sceneri.
Till själfva epos faller skiljemuren;
och ingen död mer finnes i naturen,
men allt är lif och fröjd och sol och poesi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
