Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ÄNKEDROTTNING JOSEPHINA. 291
när, stigande som mytens Afrodite
ur hafvets skum, en solvarm junidag
hon kom till våra skär och våra hjärtan,
den unge furstens unga, sköna brud.
Det var vår framtid, som där steg i land.
Det var en morgonrodnad till den nya,
af hoppet bådade föryngringsdagen,
uti hvars strålar seklets hälft sig solat
och tvenne folk sig värma än i ro.
Ett haf af minnen ligger det förflutna
och tusen bilder spegla sig däri,
än leende och glada, fridomgjutna,
än dystert skuggade, af stormen brutna,
men alla, alla nu ett stort förbi.
Vi sågo dig, en söderns ros, i glansen
af vår och ungdom flyttas till vår nord,
vi hörde dina första svenska ord
i denna ed, som under myrtenkransen
du svor din älskling, — din, han var ock vår!
Så kom en gyllne rad af sälla år,
där timmarne hvarandra tycktes jaga
och efterlämna idel rosenspår
i Stockholms slott, vid Drottningholm och
Haga.
En vördad nestor bland Europas drotter,
Carl Johan än sin dubbelspira bar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>