Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL ÄNKEDROTTNING JOSEPHINA. 293
Men mörker lade sig på tidens bölja,
och skrifvet stod i stjärnors gyllne bok,
att ej i purpurn blott, men sorgens dok,
dig våra blickar troget skulle följa
och alltid lika undransvärd dig se,
Astrea först och sedan Niobe.
Bäst Norges dalar vänligt mot dig logo,
åskdigra skyar tätt sig sammandrogo
kring fjällens spets. Där kom en blixt, slog ner—
och sedan dess sig korsat ännu fler.
När bref på bref hit flög från fjärran kuster
med svarta bud om svidande förluster,
och syskonkedjan länk för länk föll af,
när du med sargadt bröst, med heta böner
stod vid din makes bår och trenne söner
såg bäddas ner i en för tidig graf;
hvem gaf dig styrka då att icke falla,
hvem gaf dig mod att öfverlefva alla,
hvem, om ej handen, som till stödjestaf
dig mer än blott en jordisk spira gaf?
Mot korset böjd, vi sett den veka kvinnan
med upprätt hufvud än bland dödar stå,
och vi ha tänkt: den pröfvade hjältinnan
har mycket ägt, att kunna mista så.
Men rifvas upp må ej de friska såren,
ej sorg, som din, i dagen träda vill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
