Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Epilog
af promotor, vid magister-promotionen i Upsala 1857.
Från romarspråket, med dess järn och
stål,
jag vänder åter till vårt modersmål,
det dyra arfvet af förgångna fäder,
som än hvart öra och hvart hjärta gläder:
det språk, som tog af vår natur sin färg,
tog manlig fasthet af granitens berg,
tog älfvens klarhet, och af stjärnenätet
på nordens himmel lånat majestätet:
det språk, som speglar både djup och höjd,
som lika troget målar sorg som fröjd,
och re’n i vaggan blef till frihet ammadt,
det, på hvars ljud vår första bön vi stammat,
det språket äfven nu sig ägnar bäst
till mina slutord vid vår tempelfest.
Och när till er jag riktar dem, I unga,
då ta de sångens form uppå min tunga;
ty vår och sång de trifvas hop alltjämt,
och möte nu de på Parnassen stämt.
Det gamla gudaberget ifrån Hellas
har flyttat hit, och solen i dess källas
kastaliskt rena våg än blickar ner;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
