Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu dagen kommen är — och komna de;
han kring er samlat hvad I kärast ägen,
och glädjedruckna ögon mot er le,
förtjusta nu att den vid målet se,
som de ha följt med böner under vägen.
Men målet, målet — det är än ej hunnet.
Bakom det närmsta ligger re’n ett nytt,
och bortom detta vinkar se’n ett annat.
Det gifs ej stillestånd i andens värld;
går du ej framåt, skrider du tillbaka,
och ingen ro mer vådlig är än den
att tidigt hvila ut på sina lagrar;
de lösa bladen vissna då med ens,
och nästa dag de sopas bort af vinden.
Nej, rastlös möda heter mannens lif,
en oaflåtlig, aldrig tröttad sträfvan:
ej honom höfves fegt att njuta lifvet,
men forma det, men gripa in däri
med kraftig handling och med ädel vilja,
och stå med upphöjdt mod, med blottadt
bröst,
mot ödets stormar som mot aggets pilar.
Så ha de stått som män, så ha de grånat
i statens, kyrkans, vetenskapens tjänst,
de vördnadsvärde, som invid er sida
i dag på nytt beträdt Parnassens höjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
