Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336 HÄRJKIKG OCH BEHÅLL.
Svartnad stam ha dina lindar,
intet är på gamla viset:
suckande gå himlens vindar
öfver forna paradiset.
Ingen vänlig måne skiner
in, som förr, i gröna cellen.
Ofver grusade ruiner
flyga norrsken blott i kvällen.
Dina blommor dött: din luta
inga toner mera skickar.
Genom fönstrets klara ruta
ingen insjö mera blickar.
Ingen silfvervingad dufva
hörs där mer sin make locka:
timmar glada, timmar ljufva
slår ej mera tornets klocka,
slog i blodröd brand de sista,
smältande, i hettad ifver. —
Hjärtat minns, så det vill brista,
hvad som var och mer ej blifver.
Carolina! Hjärtat vårdar
minnets eldar, heligt tända,
och din barndoms rosengårdar,
tro mig, än ej äro brända.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
