Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nej, de blomma i ditt sinne
evigt unga, evigt samma,
evigt sköna, och där inne
når dem ingen storm och flamma.
Om blott yttre ting oss fästa,
o hur lätt vårt hopp blir brutet!
Ren och from har man det bästa
hos sig själf dock kvar på slutet:
skatter, blommor, Ijufva strängar,
som ej plundras, dö, förklinga,
källor, lundar, blomsterängar, —
solen evig, molnen inga.
Har med eldskrift tiden ristat
runor, som din själ förfärat,
äg inom dig hvad du mistat!
Det är summan af min lära.
Hvad som glädje här vi prisa,
morgondagen lätt förjagar;
dock — en syn jag vill dig visa,
fast du ser den alla dagar.
Se din moder! hon har bäddat
makens graf, sett hemmet brinna,
och ur alla prof hon räddat
äran dock af from hjältinna.
Böttiger, Valda dikter. 22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
