Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Minns du hur bergen med sin hvita topp
mot himlen stego, stödda på hvarandra,
och hur vi bägge klättrade dit opp?
Välan! ännu med kärlek och med hopp
den samma vägen, dag från dag, vi vandra.
Mot himlens alper klättra vi ännu,
och jag har dig, som förr, och mig har du.
1853.
Trefaldt hundra dar och sextifem
ha försvunnit, förr’n vi räknat dem,
sista dagens sista kväll är inne.
Nu vi skiljas, gamla trötta år!
Tack för sommar, vinter, höst och vår,
tack för hvarje skänk och hvarje minne!
Tack för dagar utaf fröjd och ro,
tack för trefnad i mitt lugna bo,
tack för mödan, tack för sorgens lära!
Tack dock mest, att vännen jag har kvar,
som förskönat alla dina dar
och den sista är mig lika nära.
Ros, som än ej öppnat har din knopp,
nya år, som än ej har gått opp!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
