- Project Runeberg -  Valda dikter /
377

(1895) [MARC] Author: Carl Wilhelm Böttiger With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för hvars bildning dina vakor börjats,
ser med saknad efter stumme lärarn,
ser med smärta lärosalen tillyckt:
och i nejder, där du fordom verkat,
där ditt namn var sång, ditt minne kärlek,
smyger sorgen utåt älfvens krökning,
klappar tyst på mången port vid stranden,
och för skottet ur dess tunga koger
blöda hjärtan i din barndoms dalar.
Men en pil, den samma, ack! som träffat
ena brodershjärtat, skildt fast nära,
vänder redan söderut bevingad,
att ett annat söka bortom hafven.

Haf är tiden själf, ett upprördt världshaf.
Stormen gnyr och månget väldigt statsskepp
kämpar redlöst nu för vind och vågor,
mången enskild kryssare försiktig
vänder seglet efter dagens vindar.
Dock — när män, på hvilkas kraft vi räknat,
män, i vilja starka som i handling,
krossas af en stråle vid vår sida,
eller plötsligt af en störtsjö rifvas
ur vår åsyn ned i djupets bränning,
som mot klippan kastar våra suckar; —
hvad af oss de äska, icke är det
veklig klagan eller fega nödrop,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:05:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dikterbot/0385.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free