Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GÖRAN WAHLENBEltG. 383
Då blef den gamle som en yngling glad,
och själf »naturens skald» steg många gånger
in till den trnmpne vise. Bellman kvad
för honom gärna sina yra sånger.
Naturn i dem var honom lika kär
som i hvar infödd, i hvar tropisk planta;
naturn och dikten, när natur den är,
de äro re’n från himmelen bekanta.
Så satt han länge, ensam mer och mer
med sina minnen, med sin blomsterlära:
hans sol sjönk, skuggad bakom palmer ner,
men under lagrar grönskade hans ära.
Hon skall så grönska än, i tidehvarf,
med Buchs och Humboldts. Skatten af hans
minne
vår nord nu faller till som dana arf,
till ädel forskning manande hvart sinne.
För allt det myckna han oss gaf, igen
han bad blott ett för sig, han ro begärde:
det är i grafven som han funnit den,
men ingen graf skall skymma bort hans värde.
Ur nya blommor skall det mot oss le,
hvar vaknad vårsol skall hans namn förgylla;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
