Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DISA ESAIDA RAPPE. 385
Din blick stod länge dit, en tankfull stjärna,
hvars glans förrådde öfverjordisk börd,
den log, men fuktad som af tårar gärna,
som af en himmelsk morgondagg berörd.
Som rankan gömmer mellan blad sin drufva,
så gömdt för hopen du ditt värde höll;
du slöt ditt väsen som en gyllne grufva,
men himlens stråle till dess botten föll.
Ditt hem ej här. Till våra glesa hinder
med blomsterskänker blott som gäst du kom;
man om din fägring talte som ett under,
men själf det undret visste du ej om.
Din vackra själ du lade ej i dagen,
men dagen sken förklarad genom den:
hur du vek undan, följde dig behagen
och stodo kvar omkring din dödsbädd än.
De stodo där vid de förgråtnas sida,
de käras, som med dig sitt bästa mist,
som sett dig blomstra, sett dig tyna, lida,
sett rosen först och brutna liljan sist.
I skuggor se de sina dagrar bytta,
ha kvar af dig, ack, blott ditt hvilorum,
och deras hydda, hvart de den må flytta,
nu, utan dig, hur främmande, hur stum!
Böttiger, Valda dikter. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
