Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AURORA WILHELMINA BRAHE. 389
känns ej ensligheten tung,
när hon följer i sitt minne
honom och hans kung.
När den enes stora öden
och den andres tro i döden
hon i tanken lefver om,
hör hon mellan tårars flöden
bägges hviskning: »kom!
Kom till palmer evigt gröna,
som de saliga bekröna,
under dem vi möte stämt:
kom till rymder, där det sköna
lefver ungt alltjämt!»
Och hon kommer: dagen skrider;
men bland nödens barn hon sprider
först välsignelserna ut;
och så stupade omsider
dagen mot sitt slut,
sjönk som kvällens sol om hösten.
Men den dotterliga trösten
ännu flög till hennes borg,
och af barnbarns joller rösten
döfvade hvar sorg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
