Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 13 )
"Som brudgum famnande dig ser mig nästa sol
Som stiger i glöd ur rodnande österhaf.
Och ve den som ställer
Sig emellan Björn och hans rof!" —
Men ungmön, snabb som en hind, vred sig ur hans arm,
Mer skön uti vredens skrud än i mildhetens,
Och hotande Ragnar
Eeste sig ifrån högan bänk:
"När blef det väl gästväns sed uti nordens land
Att röfva med våld från mångpröfvad vän hans brud?
Min är hon, och ingen
Vill jag råda att glömma det!
"Kom åter, Björn, till dig sjelf! Låt ej Lokes röst
Förleda en ärlig kämpe till nedrigt dåd!
Bäck vänligt mig handen
Och blif åter hvad förr du var!" —
"Med fagert tal" — sade Björn — "ej du dårar mig ;
Min blifver den fagra, ty jag är den starkaste!
Må ej ungersvennen
Lära seder åt mognad man.
"Och sök ej hejda den storm som du födas såg;
Ej brottas med björnen som stiger ur idet upp
Och, väckt af begäret,
Skakar af sig sin djupa sömn!
"Din ljumma älskog steg upp ur er barndoms lek
Som norrskenet kylig, — hvad är den väl emot min
Som tändes, ett Hekla,
Utur trettio vintrars snö!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
