Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 21 )
Den sista strid de kämpade, der står
Beskrifven uti trogna, enkla drag.
Och uti högen sofva kämparne
Den ljufva sömnen på all storsint bragd,
Och icke obegråtne, liksom den
Som, feg och veklig, utaf Odin döms
Till sotdöd i sin ålders sena stund.
Nej! han till kämpagriften stilla går
Elekkindad mö och gråter deras fall,
Med blicken fästad på den kalla mull,
Så som man gråter då man mistat allt,
Och står besviken på sin ungdoms fröjd
Vid brädden af den graf der hoppet göms.
Men utan högljudd klagan dock, lik den
Som vet att döden icke skilja kan
Två trogna hjertan längre från hvarann
Än för den stund som flyr, tills Gimles sal
Upplåtes för den efterlemnade,
Och lifvets saga är förtald till slut.
Hon sörjer dem som man det skönas fall
På jorden sörja må: med tanken höjd
Upp till dess fosterland, der nyfödd dag
Med morgonrodnans purpur vittne bär
Om att dess fall härnere är det bål
Hvarfrån det träder an sin himmelsfärd.
Och ensam vorden som en asp i lund,
På fränder fattig som på qvistar furn,
Hon vårdar troge.t kämpaparets graf,
En bild af troheten i högan nord;
Till dess hon sjelf går uti högen in
Att hvila få invid sin Eagnars bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
