Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 66 )
Mildt munnen ler som förr emot behagen
Och snillet tronar ädelt derinvid!
O sångar-konung! du din skald ej glömmer
Som i din lofsång lifvets pulsar tömmer!
"Du satt, en tjusar-konung, uppå thronen
Och sången flödade invid din fot!
Du talade! upp höjde sig nationen
Och med beundran såg sin Gustaf mot!
Du solen var för snillets alla banor,
Ditt namn var valspråk uppå konstens fanor!
"Du blödde, konung! — öfver svenska jorden
Ett sorgdok sveptes vid ditt dystra fall,
Och mången sol skall uppgå ofver norden,
Eörrän din like der man skåda skall!
Och Ragnarök ses hota nordens skalder,
Ty Gustaf föll — bort gick den ljuse Balder.
"Och ensam stod jag snart, förlist på stranden,
Bland spillrorna af lyckans farkost; — fann
Ej någon Gustaf mer som räckte handen,
Sjelf skald, åt glädjens sångare som brann —
Brann utaf längtan att få hjessän dölja
Som solros höfs, när sol gått ned i bölja.
"Väl sjöng jag än; men har du hört hur svanen
Tar afsked af sin lyckas frida strand
Och seglar ut på djupblå oceanen
Med bröstet såradt utaf kulans brand ?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
