Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 127 )
Snart slutar hon sin triumferande färd
På hvilken ej helsning hon byter,
Ty solen belyser ju än vår flärd, —
Hon är känd först när natt inbryter!
När strålande solen i yester gått ner,
Då helsar en hvar som nu illa ser, —
Då lyda de ädlaste namn hennes lag,
Men ej förr, — ty hon sålt sitt jag!
Då glimmar den prägtiga våning af ljus,
Och manner med titlar och stjernor
Der fladdra och prata i sus och dus
Omgifna af villiga tärnor.
Då tömmes champagnen och plånboken fort,
Och hustrur och heder slås bort på ett kort,
Och rusig man helsar den nya dag
Hos henne som sålt sitt jag.
Och räcker det länge? En vara ju går
Så länge den köpare finner!
Men vissnandet följer i lastens spår
Och köpareskaran försvinner.
Hon lemnar den gräsliga marknadens torg,
Och gömmer i trasor sin blygd och sorg —
För att skänka åt bårhuset sist en dag
För intet sitt sköflade jag.
1862.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
