Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 185 )
Och vi, som taga del i tidens frågor,
Som ryckas med af dess upprörda våg,
Vi, som med undrande och häpen håg
Sett troner ramla, välden stå i lågor;
Vi, som se styrkan, hur sin bragd den klär
J rättens skrud, fast våldet skymtar under, —
Vi, som se grannen, hur han sorgdrägt bär,
Och hur han ensam stod i nödens stunder,
Må vi ej fröjdas åt den dag som är?
Jo, tacksam fröjd må jubla högt i norden
Uppå föreningens guldbrölloppsdag,
Ty fri och lycklig, värnad utaf lag,
Och rik på skördar står den kära jorden.
Väl sannt, vårt rykte mindre är, än då
Vi skrefvo lagar för en verld med svärden,
Men rikare på inre kraft vi stå,
Ty ingen grannfejd rasar nu kring härden
Och tvingar oss att taga brynja på.
/
Och se vi femti år tillbaks i tiden,
Hvad var vårt Sverge, var ert Norge då?
Jo, Sverge såg man såradt, stympadt, gå
Med bruten klinga ur den hårda striden.
Och Norge, prydande sig åter i
Sin kungamantel ifrån tider flydda,
Stod hk en yngling som, nyss blifven fri,
Ej tål att någon nalkas får hans hydda,
Men ser, misstroget, ett forsat deri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
