Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 222 )
Ja, väl oss, nordens män, som kunna trycka
Hvarandras händer varmt i dag,
Och läsa fridens, sjelfbeståndets lycka
I kära stamförvandters anletsdrag.
Väl oss att här till täflan alla
Vi mötts i Eirgers gamla stad,
Från Själlands kust, der Sundets vågor svalla,
Från Dovres fjell der forssens stridsrop skälla,
Från mo och furuskog vid Saimens spegelbad.
Vår gamla svenska jord, att er välkomna,
J käre gäster, tagit festens skrud!
Der diktas i dess skog, hon kan ej somna
All natten om för trastens muntra ljud.
Hon helsar er i lärkans qvitter,
I blomman, väckt ur dvalans blund,
I vindens susning och i böljans glitter,
I allt det sommarlif som rörs och spritter
Af rusig fröjd uti naturens brölloppsstund!
Och när en sådan helsning mot er ljuder
Hur matt är icke då den sång
Som här min stackars sångmö eder bjuder,
Så glad och så besvärad på en gång.
Glad åt att finna sig i kretsen
Af dem som sprida andens barn
Att bjuda dagens larm och klander spetsen,
Men — tyngd af minnets börda, också ledsen
Åt att på diktens våg hon endast var — ett flarn!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
