Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 62. KAP. Början af 1860-ialet. Nya kyrkliga förordningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1436 SEXTIONDE ANDRA KAPITLET.
»Medlemmar af evangelisk-lutherska kyrkan vare ej förment att
sammankomma till gemensamma andaktsöfningar utan vederbörande
prästerskaps omedelbara ledning; dock må sådan sammankomst å tid, då
allmän gudstjänst i församlingen förrättas, ej äga rum så nära det ställe,
där gudstjänsten hålles, att denna eller ordningen därvid stores. Ej
heller må vid religionsöfning, som ej är att hänföra till enskild husandakt,
tillträde vägras församlingens prästerskap, medlem af dess kyrkoråd eller
den offentliga myndigheten i orten, hvilken sistnämnda myndighet i
händelse af inträffad olaglighet eller oordning äger att, där så nödigt anses,
sammankomsten upplösa. Uppträder någon, som ej är präst eller enligt
kyrkolagen berättigad att offentligen predika, vid dylik sammankomst
såsom lärare med andliga föredrag, som anses leda till söndring i
kyrkligt hänseende eller förakt för den allmänna gudstjänsten eller eljest till
undergräfvande af religionens helgd, ankomme på kyrkorådet att honom
förbjuda att i berörda egenskap inom församlingen vidare uppträda.
Hvar som underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot
utöfvande af lärareverksamhet, böte från och med femtio till och med
tre hundra riksdaler.»
Vi hafva velat på ett ställe sammanföra det hufvudsakliga
af den kyrkliga lagstiftningen efter konventikelplakatets
afskaffande för att på ett öfverskådligt sätt följa nämnda
lagstiftnings utveckling. Vi finna då bland annat, att genom 1860 års
lag rättighet medgafs enskild person att utträda ur kyrkan, om
han efter erhållen varning framhärdade i sitt beslut, dock först
sedan han efter fyllda aderton år blifvit i annat, i riket tillåtet,
religionssamfund upptagen. I 1873 års lag bortföll den af oss
kursiverade bestämmelsen. Men, emedan mycken oklarhet yppade
Sigvid tolkningen häraf och prästerskapet särskildt fortfor att hålla
på, att den utträdande borde uppgifva annat trossamfund, så
utfärdades 1879 års förordning, hvari stadgades, att den utträdande
borde uppgifva något redan tillåtet trossamfund i riket, dit han
ville öfvergå, men han behöfde ej för att komma ut ur
statskyrkan hafva öfvergått eller kanske någonsin komma att öfvergå
till ett sådant samfund.
Emedan en sådan lag gaf anledning till, att personer sade
sig ärna öfvergå till ett samfund, dit de dock aldrig öfvergingo,
funno lagstiftarne skäl i att framkomma med 1884 års förordning,
att man för att få utträda ur statskyrkan ej verkligen behöfde
öfvergå till något af staten erkändt trossamfund. Därmed hade
man i religionsfrihetens intresse intagit en klar ståndpunkt, ½
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
