Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 63. KAP. Evangeliska fosterlandsstiftelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EVANGELISKA FOSTERLANDSSTIFTELSEN. 144 I
Då Stiftelsen började sin verksamhet, antog den i sin tjänst
11 s. k. kolportörer eller skriftspridare. Ar 1860 uppgick deras
antal till 51 och år 1880 hade det stigit till 105. Det berättas,
att Lundborg med sitt lifliga lynne en gång under första året
till några vänner utropade: »I skolen få se, att Stiftelsen inom
några år skall hafva ända till 50 skriftspridare». Mången
skakade då misstroget på hufvudet, men siffran blef sedermera mer
än fördubblad.
Kolportörernas ursprungliga och egentliga uppdrag var icke
att verka såsom talare eller predikanter. Deras hufvudsakliga
uppgift var att sprida skrifter, att vid sammankomsterna föreläsa
ur bibeln eller någon god uppbyg-gelsebok samt att för öfrigt
ägna sig åt den mera enskilda kärleksverksamheten. Att så var
förhållandet, finner man af den »erinran», som Stiftelsen tillställde
sina kolportörer rörande deras verksamhet. Det heter däri bl. a.:
»Kolportörens verksamhet bör yttra sig uti föreläsning af Guds
ord och andra af Stiftelsen godkända skrifter, företrädesvis
Luthers, samt i kristliga samtal. Framför allt böra sjuka, fattiga
och andra nödlidande vara föremål för kolportörens kristliga
verksamhet. Uppmanas han att utlägga Guds ord eller tala däröfver,
pröfve han sig själf inför Herren och ihågkomme apostelns
förmaning: ’Om någ"on talar, tale han såsom Guds ord’ (1 Petr. 4: 11).»
Behofvet att få höra en lefvande och muntlig
förkunnelse af frälsningens budskap var allestädes mycket stort vid
tiden, då Stiftelsen började sin kolportörsverksamhet, och de
andliga fördomarna och fiendskapen mot sanningen stodo som mäktiga
bålverk mot denna verksamhet för att hindra ljusets framträngande.
Därom vittna många skrifvelser från denna tid till Stiftelsen. Så
skrifver, för att anföra ett par exempel, ett ombud i Kalmar län
år 1857 bland annat: »Att det stora tilloppet af människor och
de tätt på hvarandra följande konventiklarna ådragit sig
prästerskapets stora missbelåtenhet, är ganska naturligt, då detsamma
icke kan inse behofvet af annan själaföda än den, som på
söndagen bestås i templet. Man gifver åt lekmannaverksamheten
och de andliga lifsrörelserna de mest orena bevekelsegrunder och
stämplar allt under namn af mormonism, fanatism och galenskap’
ett undergräfvande af statskyrkan och prästerskapets anseende
m. m. Efter en del kyrkolärares åsikt är utgåendet från värl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
