Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. KAP. Vermland - I. Vermländska ansgariiföreningen bildas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VERMLÄNDSKA ANSGARIIFÖRENINGEN BILDAS. 1453
Betania. Där samlades nu Herrens vänner till öfverläggning
och beslöto enhälligt efter brinnande böner i glad förtröstan att
samverka till åstadkommande af en evangelisk länsförening, hvars
ändamål borde blifva att såsom en föreningsanstalt länets
missionsföreningar emellan verka för så väl inre som yttre missionen.
Men blott tolf dagar därefter inträffade den bekanta
tusenårsfesten. I kyrkorna landet rundt samlades man sålunda att
hög-tidlighålla Ansgarii dödsdag. Det var den 5 februari. Till denna
minnesrika dag hade missionsvännerna i Vermland efter
öfverenskommelse talrikt församlat sig i Sunne. Det var en blid
vinterdag. Öfver mark och skog hvilade ett präktigt snötäcke,
glittrande mot solens ljus i härlig färgprakt och själffallet manande
en hvar att instämma i Davids bön: »Gud, två mig, att jag må
varda hvitare än snö». Då man från den upphöjda kyrkplatsen
såg de ovanligt stora högtidsklädda skarorna af människor, somliga
gående, andra åkande, nalkas kyrkan, förstod man, att en
ovanlig högtid var för handen, men ingen anade väl, att dagen, på
samma gång den var en betydelsefull minnesfest, tillika var en
stor missionshögtid, löftesrik och af afgörande betydelse för de
evangeliska församlingarna i Vermland och Dalsland samt genom
sitt exempel äfven i öfriga Sveriges landskap. Missionsvännerna
hade dagen förut’äfvensom på morgonen af högtidsdagen samlat
sig i Sunne barnhem till bibelläsning, syndabekännelse,
tacksägelse och sång samt därvid särskildt begrundat Jesu bud:
»Gören alla folk till lärjungar.» Det var i detta barnhem, som den
blifvande Ansgariiföreningen under en följd af 13 år ända till
1878 hade sina flesta sammanträden och möten. Nu tågade
missionsvännerna emellertid tillsamman med allt folket upp till
kyrkan och deltogo där i den »allmänna gudstjänsten», efter hvars
slut den egentliga minnesfesten vidtog.
Det var kyrkoherden på platsen, som höll minnestalet. Men
kyrkoherden var ingen mindre än den frejdade häfdatecknaren
professor Anders Fryxell.
Fryxell kände Ansgarii lif och verksamhet samt hans
samtid såsom ingen annan i landet. Ingen kunde vara mera skickad
att vid ansgariifesten hålla festtalet än denne. Också gjorde han
det på ett högst intressant och lärorikt sätt. Den stora
åhörareskaran var under hela detta tal idel öra. Ansgarii härliga gär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
