Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. KAP. Vermland - II. Frikyrkliga rörelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRIKYRKLIGA RÖRELSER. 1.(57
få vara mod om att utsända evangelister och lärare för
evangelii förkunnelse och för det ändamålet lämna medel ansågo de
för en stor heder och visste, att detta företag var i längden mera
vinstgifvande än något annat. Frivilliga gåfvor genom kollekter,
månadsbidrag o. s. v. inflöto sålunda ofta rikligen, hvilka medel
jämte den af professor Fryxell för missionens behof mottagna
grundplåten 118 kr. sedan öfvertogos af kassören Zander och förde med
sig rik välsignelse. Öfverallt i socknarna började missionsvänner
träda samman till sy- och arbetsföreningar, hvars arbeten
försåldes å s. k. missionsauktioner, och de på detta sätt insamlade
medlen användes till Kristi mission. Det förbättrade
kommunikationsväsendet fick genom Guds vilja blifva ett godt medel tills
pri-dande af sanningens lära. De vackra, långsträckta sjöarna i västra
Vermland försågos med tidsenliga ångbåtar för passagerare, och mot
slutet af 1860-talet öppnades järnvägsleden Laxå—Charlottenberg
samt strax därpå Bergslagernas järnväg, Nordmarks—Klarälfvens
och Filipstads norra bergslags äfvensom senare Mora—Vänerns
m. fi. järnvägar, hvarigenom evangelii vänner fingo lätt att från skilda
håll samlas till möten för bön, predikan, rådplägning^och
tacksägelse. Då kyrkorna och skolsalarna stängdes för ordets vänner,
uppförde dessa, så i städerna som på landsbygden, med
förundransvärd endräkt och uppoffring enkla men ofta ändamålsenliga
samlingslokaler, kallade missionshus eller bönehus. »Det finnes»,
säges i Kungl. Maj:ts befallningshafvandes femårsberättelser för
1876—1880, »nu knappt någon församling inom länet, där icke
ett eller flera bönehus äro uppförda, så att desamma från 1875
till 1880 i stiftet vuxit från 21 till 45, och i dessa bönehus hålla
de kringresande predikanterna sina föredrag, ofta samtidigt med
den allmänna gudstjänsten».
Det var Guds ord, sådant det gifves oss i gamla och nya
testamentets skrifter, vermländingarne fått smak på. Man hade
hört och läst om Luthers och Rosenii oaflåtliga vädjan till detta
ord. Man hade läst påbudet genom Västerås riksdag, att i
landet »Guds ord skulle rent och oförfalskadt predikas» samt tagit
kännedom om det bekanta Uppsala mötes beslut, »att vi alla
vid Guds rena och saliggörande ord––––––samhälleligen blifva
vilja», äfvensom behjärtat innebörden af de eljest oftast tanklöst
upprabblade orden i Luthers lilla katekes: »Hvilken annorlunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
