Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta skedde före hans 20:de år. Från denna tid vandrade
Fernholm stadigt med Herren, och det är sällan man finner en
mera ödmjuk, uppriktig och varmhjärtad kristen än denne.
Han var, såsom det sades i griftetalet öfver honom, en trons, en
sanningens och en fridens man, älsklig och blid i all sin
umgängelse, men därför ock en den mest energiske motståndare till
allt slags falskhet särskildt i fråga om människors förhållande
till Kristus och hans församling.
Att han tidigt kom till en ovanlig grad af andlig mognad,
därom vittna flera bref från hans yngre dagar.
Vid 21 års ålder började Fernholm förkunna evangelium,
första gången i en liten krets af troende vänner i Västerås, och
efter denna tid var han en med glädje hörd evangelist, hvarhelst
han framträdde. Julen 1865 kallades han af pastor H. J. Lundborg
i Grythyttan såsom predikobiträde. Det var oförgätliga dagar
af glädje och ljus, han här fick upplefva.
Efter sin prästvigning tjänstgjorde han först i Frövi pastorat
ett halft år, därefter ej fullt ett år i Ljusnarsberg och erhöll
i januari 1868 förordnande att vara v. pastor i Grythyttan, där
han vistades nära 3 år. Här blef han den i frid insomnade
troshjälten Lundborgs efterträdare och fick här liksom upptaga
dennes mantel. Här öppnades hans ögon för Kristi vänners fri- och
rättigheter. Han kom här i beröring med många troende från
olika landsdelar och blef snart ledaren för en mängd missionsmöten
i Västmanland, Nerike och Vermland.
Redan tidigt hade Fernholm kommit till insikt därom, att
svenska statskyrkan icke vore Jesu Kristi kyrka, men han hoppades
ännu, i likhet med många andra troende präster vid denna tid, på
en genomgripande reformation inom den rådande kyrkan, och
själf hängaf han sig häråt med brinnande nit och intresse. »Sedan
jag blef prästvigd», säger han, »arbetade jag med all kraft på
att inom statskyrkan upprätta verkligt kristna församlingar, ty
jag ville icke då höra talas om något utgående.» Emellertid
fann han snart, att en reformation inom en kyrka, där beslutanderätten
ligger i deras händer, som icke känna Gud och icke lyda
vår Herre Jesu Kristi evangelium, är en omöjlig ting. Men nu
började han lida nöd i sin prästerliga ställning. Att vid döpelser,
konfirmation, nattvard, lysningar till äktenskap, vigsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
