Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrafning o. d. nödgas tvärt emot Kristi bud och ordning gifva
»det heliga» åt icke troende och behandla dessa såsom »välsignade
kristna», det blef honom snart en alldeles odräglig börda,
och han började sucka: »O Gud, hvart skall jag fly, att jag icke
måtte såsom i ditt eget namn synda mot dig?»
I ett bref, skrifvet i början af 1870, säger han: »Statskyrkan,
sådan hon hos oss existerar, är efter min fast grundade
öfvertygelse principiellt lika okristlig som den romerska
påfvekyrkan. Märk väl, att jag säger principiellt. I praktiken är
vår statskyrka mycket bättre än påfvens kyrka. Men i båda
kyrkorna är det dock icke Kristus utan den världsliga makten,
som erkännes såsom kyrkans hufvud.»
Så kom kallelsen från Verml. ansgariiföreningens styrelse:
Fernholm skulle inom föreningens område bistå de många ordets
vänner, som i likhet med honom själf trängtade efter
gemenskapen med de heliga och efter en med Kristi och hans
apostlars lära öfverensstämmande församlingsordning. Redan tillförne
hade han i likhet med pastor Myntzing från Nerike ofta betjänat
Herrens vänner vid den heliga nattvarden. »När jag fann»,
säger Fernholm, »att många kristna icke utan att såra sitt
samvete kunde deltaga i de offentliga nattvardsgångarna inom
kyrkan, erbjöd jag mig att enskildt betjäna dem. Detta anbud
antogs med glädje. Under åren 1867—1869 betjänade jag
sålunda på många olika platser de svaga, såsom de då af mig
kallades.» Det var länge en hemlighet men likväl en verklighet,
att pastor Lundborg en och annan gång i sitt hem höll nattvard
med Kristi vänner. De troendes gemenskap med hvarandra i
trossaker och icke med världen — det var dagens lösen.
Då Fernholm på hösten 1870 flyttade från Grythyttan till
Kristinehamn i egenskap af föreståndare för den nybildade
missionsskolan därstädes, hade han bakom sig många oförgätliga
minnen såsom prof på Guds välgärningar. Han hade genom
ganska grundliga studier fått sitt djupa kunskapsbegär släckt,
han hade fått barnaskap hos Gud, han hade fått skåda in i
»frihetens fullkomliga lag», han hade fått smaka sällheten af
broderskapet med Kristi vänner och fått biträda dem, då de
samlades till den heliga nattvarden. Så hade han ock fått sina ögon
öppnade för Guds första förbundsfolks höga kallelse och dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
