Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDREAS FERNHOLM. I 47 5
han i anmälan till sin redan 1873 påbörjade tidskrift Tidens
tecken, »håller på att åter upptagas och fortsättas. Det är ej
längre en och annan kämpe, som vaknar upp och börjar tala till
yrvakna skaror; det är ej längre Luther ensam, som klagar, att
han ej har det rätta folket. Det är nu det kristna folket, som,
fattadt af evangelii ande, vaknar upp till att förstå sina
rättigheter och sina skyldigheter. Detta är det tidens tecken, som
framför andra gläder den uppmärksamme betraktaren, som fått
sinne att akta därpå. Nu behöfves det, att vi ock med snaraste
komma till full och klar insikt i det, som hör till vår frihet och
till enhet i våra sträfvanden. Vi må förtröstansfullt omfatta den
andliga frihetens sak.»
Sextonde århundradets reformatorer hade undan påfviska
dogmer och bud framdragit i ljuset Guds ord; men detta ord
hade åter igen blifvit nedgräfdt bland s. k. lutherska
bekännelseskrifter och kyrkoordningar och behöfde därför å nyo framdragas
i ljuset. Fernholm var en bland de främsta af de män, som vid
denna tid vädjade till Guds ords absoluta auktoritet.
»Reformatorerna och reformationens kristna framhålla med all makt»,
säger han i Tidens tecken, »den sanningen, att de kristna hafva
att i andliga ting hålla sig till Guds ord allena. Vi kunna ej
nog fasthålla denna grundsats. Omedvetet komma vi så lätt att
följa människors försäkringar och mänskliga sedvänjor utan att
akta på, hvad ordet säger därom. Men hvarje kristen bör se
till, att han i allt, som hörer till tron, ett kristligt lefverne, den
kristna församlingen och gudstjänsten, har Guds ord till sin enda
ledstjärna. Man skall på intet sätt låta bekännelseskrifter, äldre
eller nyare lärares skrifter eller kyrkliga sedvänjor gälla lika med
Guds ord.»
Såsom det mäktigaste medlet för församlingens frigörelse
och uppblomstring framhöll han under hänvisning till Kristi bön
enligt Joh. 17, näst Guds ord, de lefvande kristnas enhet. När
emellertid under den närvarande meningsstridigheternas tid
skilsmässor de kristna emellan syntes oundvikliga, gjorde han allt,
för att klyftan dem emellan måtte bli så liten som möjligt. Han
led och fördrog såsom en god Jesu Kristi stridsman. När han
sålunda för sin fria åskådnings skull måste draga sig tillbaka ur
baptistsamfundet, gjorde han af denna sak så litet buller som
Ekman, Dm inre missionms~hisloria. ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
