Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1478 SEXTIONDEFEMTE KAPITLET.
fritt tillträde, var Fernholms församlingsideal. Då han nu funnit
en sådan, ingick han strax i densamma med glädje. Om sin
ställning i hithörande frågor skref han i majnumret af Tidens
tecken 1880 bl. a.: »Under fem års tid hade jag noga
öfvervägt saken (utträdet ur statskyrkan) och har sedan aldrig- haft
skäl att ångra, att jag öppet och ärligt tog det steg, som mitt
samvete manade mig att taga. Någon församling, grundad på
så bred basis, att alla kristna på en plats, äfven om de hade
olika uppfattning af vissa saker, däri kunde förenas, fann jag
vid den tiden icke. Jag slöt mig fördenskull till det samfund,
— baptisternas — hvars offentligen uttalade grundsatser mest
öfverensstämde med dem, till hvilka jag efter sorgfälligt och
samvetsgrant rannsakande hade kommit. Sedan har min
uppfattning rörande dopet m. m. i det hufvudsakliga förblifvit orubbad
och har endast i likhet med min afsky för partisinne och allt
slags prästvälde, vare sig hemligt eller uppenbart, blifvit vidare
utvecklad och stärkt. Omständigheter, för hvilka här ej behöfver
närmare redogöras, hafva dock inträffat, hvilka bjudit mig att
utgå ur baptistsamfundet och sluta mig till den församling, som,
så vidt möjligt, söker i den kristliga broderskärlekens
gemenskap förena alla troende på den plats, där jag bor. I allt detta
har jag sökt handla ärligt, efter bästa insikt och inför Guds
ansikte. Och jag har så mycket mindre tvekat att sluta mig till
den härvarande friförsamlingen (i Kristinehamn), som jag är fullt
viss, att alla, hvilka här eller på någon annan plats blifvit
uttagna från satans makt samt lefvandegjorda i Kristus, äro ock
med detsamma rätta medlemmar i Kristi kropp, som är hans
församling. Dopet må vara huru viktigt som helst — jag vill visst
icke förringa dess värde — det är ju ändå intet annat än ett
tecken, en symbol. Finnes nu själfva saken, som med tecknet
skulle afbildas, och har Gud satt sitt insegel därpå, så
tillkommer det ej mig att ogilla Guds verk, om än den symboliserande
handlingen någonstädes skulle vara uraktlåten. I alla händelser
står det ju fast, att dopet icke är gifvet till att söndra Guds barn
från hvarandra. Därtill bör det ju icke heller brukas».
Med lust och kraft ägnade sig Fernholm åt predikan och
församlingsvård. Blomstrande kristna församlingar i Vermland,
landet rundt och kring hela vida jorden — det var hans stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
