Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i494
SEXTIONDESJUNDE KAPITLET.
under dess yttre skydd utan att behöfva kränka sina samvetens
kraf på ett bibelenligt firande af Jesu döds åminnelse. Vi hafva
redan förut visat, hvad Vermländska ansgariiföreningen gjorde i
detta hänseende. Liknande försök gjordes äfven på andra ställen,
t. ex. i Nerike, där de frisinnade troende ingingo till Kungl. Maj:t
med en petition, att s. m. kandidaten G. Willen måtte tillåtas
antaga deras kallelse att tjäna dem med bibehållande af
prästämbete och rättighet till tjänsteårsberäkning, hvilken begäran
dock blef afslagen. Det återstod nu alltså för dem intet annat
än att själfva taga saken om hand och ordna sig, såsom de bäst
kunde.
Möten och rådplägningar rörande nattvardsfrågan ägde
flerstädes rum vid denna tid. Så hölls den ii och 12 juli 1876 ett
sådant möte i Örebro, vid hvilket följande fråga blef föremål för
öfverläggning: Med hvad rätt samlas vi för att fira festi döds
åminnelse utan att därvid begagna statskyrkans präst?
Under det lifliga och sakrika samtalet om denna fråga
framhölls, att, om statskyrkan vore detsamma som Guds församling,
eller om Guds församling funnes blott inom den, så vore det rätt
att allenast där åtnjuta nattvarden. Men, då statskyrkan icke
kunde sägas vara Guds församling, så vore det ock klart, att
Guds folk ägde rätt att annorstädes samlas omkring det heliga
sakrament, som för detsamma är stiftadt. Man anförde efter
Luther, att han på de böhmiska brödernas fråga svarade, det han
icke kunde se i Guds ord något ställe, som säger, att vi vid
nattvardens utdelande måste hafva präst, vare sig af statskyrkans
eller någon annan, men väl att vi skola förkunna Herrens död,
till dess han kommer. Summan af samtalet blef den, att den
heliga nattvardens gåfva enligt Guds ord är gifven åt
försajn-lingen, åt Guds barn, hvilka alltså hafva full rätt att taga och
bruka denna gåfva, och att en broder, för hvilken man hade
förtroende, kunde, äfven om han icke vore präst, utdela sakramentet
lika väl som en prästman, enär Jesus icke gifvit någon föreskrift
därom utan endast sagt: tagen det, gören det till min
åminnelse-Biand de troende gjorde sig alltså den öfvertygelsen
alltmera gällande, som den engelske predikanten H. W. Beecker
uttalar i en predikan, där han säger: »Herrens nattvard tillhör
icke kyrkan. Prästerna kunna lika litet lägga beslag på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
