- Project Runeberg -  Den inre missionens historia / III:1 /
1499

(1896-1902) [MARC] Author: Erik Jakob Ekman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NAT1 VARDSFRÅGAN.

1499

»Den första fråga, som här framställer sig, är: Hvad afser
man med detta märkliga åtal? Arkebiskop Sundberg är en
alltför klok man och alltför god människokännare, att han ej måste
veta, det icke en man som lektor W. låter afskräcka eller
af-vända sig från den handling, hvarom här är fråga, genom någon
vare sig ’varning’ eller strängare påföljd. Hvad vill man då göra
därefter? Ty nog har man väl på förhand öfvervägt detta nästa
steg.

Så vidt vi kunna fatta, gäller det ingenting mer eller mindre
än lektor W:s kvarstannande vid prästämbetet. Därhän måste
saken leda, så vida icke den biskopliga och konsistoriella
myndigheten skall sättas ytterligare på spel, och detta måste man
sålunda hafva afsett. Meningen vore väl då att så skyndsamt
som möjligt utsöndra lektor W. ur ’kyrkan’, innan han inom henne
hunnit göra vidare skada. Men då är också söndringen,
’schismen’, färdig och en schism, hvars omfattning, så vidt vi fatta
järtecknen rätt, varder större än någon brytning, som ännu
förekommit inom den svensk-lutherska kyrkan.

Hade man behöft komma därhän? Så vidt vi fatta, hade
brytningen ännu kunnat uppskjutas, därest icke här förekommit
den handling, hvars följder nu framträda, nämligen ärkebiskopens
vägran till en af Uppsala nattvardsföreningar att begagna kyrkan
för sina enskilda nattvardsbesök. Denna vägran, hvarför vi icke
kunnat utröna ringaste grund af någon giltighet, ledde till
uppsökandet af ett enskildt hus, hvilket dock, såsom bönehus, också
kan kallas kyrka. Ville man genom denna första vägran ’stämma
i bäcken’, såsom det heter (’principiis obsta!’), så har man däri
missräknat sig, såsom man ofta gjort vid tillämpningen af denna
sats både på det kyrkliga och politiska området. Ty för att
’stämma i bäcken’ är det nödigt att veta, huru starkt bäckens
källsprång är. Och det hade icke varit svårt att inse, det saken
redan kommit därhän, att här kunde icke en så svag damm
hjälpa som den, hvilken nu användes. Förbudet mot nyttjande
af kyrkan till en rent kyrklig handling ledde till uppsökande af
det enskilda bönehuset ännu med anlitande af en ämbetets man
för sakramentets utdelning. Nu vill man hindra det senare, och
följden däraf varder påtagligen, att man icke anlitar ämbetets
män utan begår nattvarden inom sig, sannolikt med uppdrag åt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 20:06:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dimh/31/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free