Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154° SEXTIONDENIONDE KAPITLET.
gamla synpunkten så, att jag rent af hissnat för den. Det är
därför bäst att låta så väl det ena som det andra af de uttryck
fara, som vi icke hafva i Guds ord, och i stället bedja Gud om
nåd att predika den sak, som där står; och jag kan då börja
förnimma och förstå, att vi först för vår egen del därpå icke
göra någon stor förlust, och att vidare icke heller våra kära
åhörare skola förlora. Jag förstår, att, då aposteln säger: ’vi
blefvo förlikta med Gud genom hans sons död den stund vi voro
hans ovänner’, så är det klart, att hvarken jag eller någon annan
nu lefvande människa var en Guds ovän år 33 utanför
Jerusalem, utan jag blef Guds ovän, då jag föddes år 1846, och
då är det klart, att jag icke kunde blifva försonad genom
Jesu död år 33, eftersom jag då icke fanns till. Men frågas:
huru kunde jag blifva försonad genom Jesu död den stund jag
var Guds ovän? Jo, jag förstår, att det är Jesu död, som gifver
den döde lif, ty äfven här gäller, att den enes död blir den andres
bröd. Det var just hans död, som gaf den döde lif, och denna
hans död är det, som nu kan lära den lefvande att dö. — Jag
vill därför säga ett ord till hvar och en, han må vara präst eller
åhörare. Den sak, som hjälper oss, tror jag, blir i främsta
rummet, att vi försöka vara ärliga mot sanningen och icke, så att
säga, nappa på blott därför, att det låter vackert. Jag tror ock,
att det är mer än en både här och i vårt land för öfrigt, som
hållit detta för en gudomlig sanning, men som icke gjort sig reda
för, hvarför eller huru han kommit dit, utan mera tagit saken
därför, att det nu är en sådan person, som lärt och sagt detta.
Kanske ock mer än en, som här suttit, tyckt det vara bra
besynnerligt, att icke andra kunna begripa, hvad han själf begriper.
Jag beder hvar och en: Kämpa dig genom nöd och bitter strid
därtill, och du skall icke känna det underligt utan känna dig
tacksam mot Gud, om han velat gifva dig visdomens och
uppenbarelsens ande. Du må sedan bedja till din Gud, att han måtte
äfven åt andra skänka detta sanningens ljus, som uppfyller ditt
hjärta. Herre, led oss i denna sanning och hjälp oss att tro på
sanningen och predika Jesus, den korsfäste»!
Denna med öfvertygelsens värma uttalade frimodiga och öppna
bekännelse gjorde ett utomordentligt mäktigt intryck på alla, som
voro tillstädes, E. J. Ekman, som hade anmält sig att tala, ytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
