Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREFVÄXLING MED FOSTERLANDSSTIFTELSEN. 1549
anspråk på rättigheten att hafva en öfvertygelse och följa den, så vidt
den ej åsyftar något orätt. Stiftelsens styrelse, som mottagit sitt
uppdrag af konferensen och därjämte har stadgarna till ledning, torde väl
billigtvis få åtnjuta samma rättighet utan att därför anses hafva gjort sig
skyldig till någon köttets gärning.
Rörande den yttre missionen har kommittéen särskildt anmärkt, att
Stiftelsen ’i renlärighetens namn vägrat och vägrar att i sin tjänst ute
på missionsfältet begagna’ vissa närmare beskrifna personer, hvilkas namn
dock ej uppgifvas. Då styrelsen förmodar att härmed syftas på några
missionselever, som afgått från institutet, vill styrelsen äfven härom nämna
något till upplysning. På vintern 1876 aflämnade åtskilliga af dåvarande
elever till styrelsen en skrifvelse, däruti de framställde anmärkningar mot
vissa delar af augsburgska bekännelsen och hemställde, hvilken åtgärd
styrelsen i anledning af deras sålunda uttalade uppfattning komme att
vidtaga. Styrelsen tillrådde dem att fortsätta sina studier och under
tiden närmare tänka på saken. På hösten samma år fordrade en af
nämnda elever svar på omförmälda skrifvelse; och, då styrelsen å sin
sida ej ansåg nödigt att vidtaga någon särskild åtgärd, begärde han själf
afsked från Stiftelsens tjänst, under förklarande likväl att han hyste
liflig-önskan att utgå till hedningarne. För att tillmötesgå denna önskan och
tillika bepröfva allvaret däraf erbjöd Stiftelsen sig att bekosta hans vidare
undervisning vid något utländskt institut, där han i afseende å
bekännelsen kunde känna sig mera fri, och därifrån han sedermera kunde
utgå på missionsfältet. Men detta erbjudande afslog han och antog i
stället tjänst hos en missionsförening här i riket. Med de öfriga
missionseleverna fortgick undervisningen vid institutet, efter den nuvarande
föreståndarens tillträde, ända till slutet af vårterminen 1877, då tre bland
de yngre eleverna begärde afsked från institutet, hvilket afskedstagande
kom så mycket mer oväntadt, som föreståndaren hyste godt hopp, att
nämnda tre elever kunnat efter slutad kurs blifva användbara uti
Stiftelsens tjänst. Ytterligare en elev skildes vid samma tid från institutet,
emedan han företagit sig sakramentsförvaltning och förklarade sig ej
ämna därifrån afstå, hvilket förfarande styrelsen ej ansåg förenligt med
hans ställning såsom lärjunge vid institutet.
Sådant är förhållandet med dessa elever. De hafva, med
undantag af den sistnämnde, själfva begärt sitt afsked. Styrelsen har ej velat
eller kunnat tvinga dem att stanna, lika litet som styrelsen sökt att nödga
eller öfvertala dem eller andra elever att taga något steg, som stridde
emot deras samvete. Ej heller har styrelsen för deras skull kunnat
afvika från Stiftelsens stadgar. Konferensen har jämväl gillat styrelsens
uppfattning härutinnan. Och för öfrigt är styrelsen fullt öfvertygad, att
missionsvännerna i landet uti liknande ställning skulle handla på samma
sätt som styrelsen.
Att styrelsen ej vågar dela kommittéens förhoppningar om
utför-barheten af ett gemensamt missionsarbete i hednavärlden utan afseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
