Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. J. EKMAN.
1563
kyrkan. Under sin vistelse i Ockelbo aflade han i Uppsala
pastoralexamen den 2 september 1871.
Under sina studier — kanske icke minst sedan han lämnat
Uppsala — blef det för honom mer och mer klart, att de
teologiska dogmerna i flera hänseenden stodo i strid med de bibliska
sanningarna. Hvad som synnerligen bidrog att öppna ögonen
för en annan åskådning än den, han fått under de teologiska
studierna i Uppsala, var läsande af professor Becks i Ttibingen
skrifter, öfversatta af professor O. F. Myrberg, samt den senares
egna arbeten och framför allt studerandet af den heliga skrift.
Sinnet var således i väsentlig grad lösgjordt från den afgudiska
vidhängsenheten vid de teologiska dogmerna, då striden om
försoningsläran utbröt på 1870-talet, hvadan han med värma sällade
sig till dem, som med allvar frågade: Hvar står det
skrifvet? Och den frågan stannade, som vi veta, icke allenast vid
försoningsläran utan den tillämpades på den kristna lärans alla
punkter.
Såsom tjänstgörande präst hade han klart lärt inse, huru
synnerligen nattvarden, denna Guds folks dyrbaraste måltid,
missbrukades af hela den ogudaktiga världen till säkerhet och
för-soffning, hvadan de tillfällen, då han å tjänstens vägnar måste
utdela den, voro ägnade att väcka mycken samvetsoro och nöd.
Vid 1876 års predikantmöte i Stockholm var han närvarande,
då just denna brännande fråga behandlades med allvar i Guds
ords ljus. Han reste från detta möte fullt öfvertygad därom, att,
om han skulle kunna kvarstå i statskyrkans tjänst, måste han
börja att öfva kyrkotukt. Detta beslut satte han ock i verket,
hvarigenom nattvardsgästernas antal förminskades från 5 à 600
till några tiotal. Detta uppväckte en storm af ovilja. Men
därtill kom den viktiga samvetsfrågan, huruvida han ägde rätt att
ensam öfva denna tukt. Eller tillkom en sådan makt icke Guds
församling allena? Men hvar fanns denna Guds församling, som
för att kunna utöfva denna makt måste vara församlad i Jesu
namn? Ja, hvarest? Och så blef det att i Guds ords ljus
skärskåda äfven församlingsfrågan; men den saken var just ej ägnad
att låta statskyrkan framstå såsom en Jesu Kristi församling,
hvadan banden, som hittills bundit honom vid prästämbetet, började
att mer och mer lossna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
