Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARBETE FÖR RELIGIONS- OCH SAMVETSFRIHET. 1599
Hans Maj:t uttryckte sin glädje öfver, att hans undersåtar
sålunda personligen vände sig till honom och ansikte mot ansikte
framlade sina bekymmer för konungen, afhörde benäget de skäl,
som förebragtes, och förklarade sig vilja i grundlagsenlig
ordning och »med råds råde» ägna saken tillbörlig omsorg,
hvarjämte han dock äfven erinrade om, att han såsom svenska
kyrkans summus episcopus vore förpliktad tillse, att hon må åtnjuta
behöfligt värn mot dem, som, kvarstående inom henne, dock
arbeta för söndring.
På grund af beslut vid Svenska missionsförbundets årsmöte
i Stockholm sommaren 1879 uppsatte samma missionsförbunds
kommitté en adress till medlemmarne af 1880 års riksdag om
upphäfvande af kungl, förordn, af den 11 dec. 1868 angående
särskilda sammankomster för andaktsöfning. Denna adress hade
följande lydelse:
»Då riksdagen äger att befatta sig äfven med kyrkliga
angelägenheter, och det till stor fröjd för alla uppriktiga vänner af sann religiös
frihet visat sig, att riksdagen allvarligt behjärtat vikten af reformer, som
varit ägnade att befordra en sådan frihet, så drista undertecknade, pä
uppdrag af ett af vänner till en fri inre mission sistl. sommar i
Stockholm hållet möte, vända sig till Eder för att fästa Eder uppmärksamhet
på ett lagrum, hvilket icke väl öfverensstämmer med de grundsatser om
religiös frihet, som alltmer gjort sig gällande i vårt land. Vi mena
kungl, förordningen af den n dec. 1868 angående särskilda
sammankomster för andaktsöfning.
Att sådana sammankomster i allmänhet äro genom nämnda nådiga
förordning tillåtna, det måste ju med tacksamhet erkännas. Därigenom
är den stora grundsatsen uttalad, att det i vårt fädernesland icke skall
anses såsom i och för sig något brott, att medlemmar af svenska kyrkan,
som det vilja, enskildt samlas för att tillbedja Gud, sjunga hans lof och
betrakta hans ord. Att en sådan sammankomst ’å tid, då allmän
gudstjänst i församlingen förrättas, ej må äga rum så nära det ställe, där
gudstjänsten hålles, att denna eller ordningen därvid stores’, det är ock
ett stadgande, hvars rättmätighet vi ingalunda vilja bestrida; tvärt om
inse vi mer än väl statens så väl rättighet som plikt att med sin makt
träda emellan för att emot störande ingrepp skydda hvarje
gudstjänstsammankomst, som icke rubbar den borgerliga ordningen. Däremot
förekomma i samma nådiga förordning tvenne stadganden, hvilkas
upphäfvande enligt vår uppfattning är af stor vikt.
Det första stadgandet lyder sålunda: ’Ej må vid religionsöfning,
som ej är att hänföra till enskild husandakt, tillträde vägras församlingens
prästerskap, medlem af dess kyrkoråd eller den offentliga myndigheten i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
